Tracklist: 01. On The Barrelhouse 02. Darling Cora 03. Solid Gone 04. You Got To Take Sick And Die One Of These Days 05. My Gal Drinks So Much Whiskey That She Stagger In Her Sleep 06. Boogie 07. Down By The Water 08. Knockin' 09. On The Wall 10. There's A Man Going Around Taking Names Total playing time 49.54 Bror Gunnar Jansson: vocals, guitar Bernt Andersson: harmonica, accordion, piano, vocals Bengt Blomgren: guitar Kjell Jansson: bass Gunnar Peterson: drums ©&℗2012 Imogena AB Please visit: Serve You Right To Suffer (MCV) Imogena Records Reviews: ”Att detta Göteborgsbaserade band har tagit sitt namn från John Lee Hookers klassiska låt är ingen slump. För precis som Hooker spelar de inte en blues som bygger på ekvilibristiska gitarrkrevader eller ylande poser som ger sken av feeling, utan en tillbakalutad groovebaserad blues med smått hypnotiskt monotona drag. Förutom sångaren Bror Gunnar Jansson består bandet av idel ädel bluesadel, uppblandad med jazzbasisten Kjell Jansson, som nog bidrar en hel del till att det här bandet faktiskt har funnit de vises sten och lirat sig fram till den mytiska känsla, som alla vill åt, men få ens kommer i närheten av”. Magnus Nilsson, Smålandsposten ”Jag måste medge att jag är svag för den här sortens opolerade och dammiga blues. Countryblues kanske. Det är inga duvungar som spelar. Bror Gunnar Jansson” …”är sångare och huvudsaklig kompositör och stöttas av ett komp av det stabilare slaget.” …”bär sina sånger med kraft och övertygelse och har inte minst den plågade strävheten i sin röst som ger dem tyngd. Den musikaliska inramningen är elegant i ordets jordigaste mening och produktionen utmärkt”. Ulf Johanson, Göteborgs-Posten ”Ett album med stadiga bluesmän från Göteborg, som gitarristen Bengan Blomgren och multiinstrumentalisten Bernt Andersson. Tillsammans med basisten Kjell Jansson och trummisen Gunnar Petersson utgjorde de Ginhouse Blues Group, ett legendariskt band i slutet av 60-talet. De kompar här Bror Gunnar Jansson som står för gitarr och inlevelsefull sång. …”Förutom några lån …” har Bror Gunnar också skrivit flertalet av låtarna på plattan. En mycket levande blues är det man skapar, full av bilder såväl från amerikanska södern som från Kortedala Torg. …” Blues må vara Djävulens musik men Gud vad det svänger”. Jimmy Ginsby, Lira En helt underbar platta. “Enmansbandet” Bror Gunnar Jansson, här i sällskap av pappa jazzbasisten Kjell Jansson, trummis Gunnar Petersson, Bengt Blomgren gitarr och Bernt Andersson munspel, dragspel, piano och orgel. Alla, vad jag förstår, med ett förflutet i tidernas begynnelse i gamla bluesbandet Ginhouse Blues Group. Bengan och Bernt Andersson behöver ju ingen närmare presentation i blueskretsar. Jag upplever denna platta som ganska unik. Den tar snarare avstamp i countryblues (eller ”backwoods” skulle jag mer vilja kalle det) än i bluesbandsstilen, trots bandsättningen. Förutom de egna låtarna hittar vi alster av A. P. Carter (Carter Family), Muddy Waters och låtar som förlorar sig i traditionens blånande synrand, som till exempel en spöklikt ödesmättad version av Darling Cora (som flera av oss minns från Doc Watsons repertoar). Skivan, på det jazzbetonade skivbolaget Imogena, har en mycket fin ljudbild som ger en akustisk rumskänsla. Bror Gunnar har en säregen stämma, som jag som lyssnare upplever äkta och egen, och inte påklistrad. Hans gitarr spelas ibland med tremolo, precis som Bengans. Kontrabasen är bitvis jazzig bitvis väldigt basic. Trummorna finurliga, ibland mjukt framvispade. Bernt Andersson spelar ett akustiskt munspel, ibland som i svensk visa, och ett underbart dragspel i A. P. Carters Solid Gone. En låt som träffar mig mitt i sentimentala solar plexus. Man slås av de originellt egna, men helt naturliga arrangemangen. Det mesta är nästan ”försynt” spelat, även om trycket finns hotande nära under ytan. Så kan musiker som inte längre behöver bevisa något spela. Jag misstänker att gruppnamnet är taget från John Lee Hookers låt. Och en av de bästa replikorna på Hookersoundet hittar jag i Bror Gunnars och Kjell Janssons Boogie. Hooker så det förslår ändå eget. Långa och långsamma Down by the water är en av de långsammare slowbluesar jag har hört, inte som vanligt baserad på ”B B King” – eller jazzig stil, utan mera på countryblues. En perfekt timing och taktkänsla krävs för att klara detta i dryga åtta minuter utan att behöva börja ”vandra”… Knockin´ är en kul bagatell med ”vismunspel”, och twangig 40-tals gitarr i Hawaii- eller western swingstil från Bengan. Det här är en bandplatta, långt ifrån alla chicagobluesklicheér. Jag vågar en gissning på att detta är årets intressantaste bluesplatta. Olle Wallin Jefferson SERVE YOU RIGHT TO SUFFER - Serve you right to suffer (2012) Follow us:                              ”Down By The Water" from                              Mojo in Kopenhagen                              Recorded 2014-08-14                              “Two Wild Horses” from                              Nefertiti in Gothenburg        Recorded 2012-05-17        “Boogie” from        Nefertiti in Gothenburg.        Recorded 2012-05-17         Serve You Right To Suffer         on Spotify