The Groove Extension In The Groove, these three musicians meets and everybody is diligently involved in records and tours, known from various contexts in swedish jazz. Now the group has expanded to "The Groove Extension" and the group plays in different formats, as most, eight people on stage. Everything from the beautiful to the very intense. Some of Gothenburg's best musicians are involved. Members: Kjell Jansson - double bass Anders Kjellberg - drums Björn Cedergren - tenor saxophone & bass clarinet Guests: Bror Gunnar Jansson - vocals Joakim Rolandson - alto saxophone Matti Ollikainen - piano Tommy Kotter - piano Niclas Rydh - trombone Photo by Johan Johansson © Topprestation av Göteborgs finest – The Groove Extension The Groove Extension Nefertiti, Göteborg, 17 februari 2017. ”Om man sedan 80-talet varit det minsta insatt i svensk jazz vet man vilka Kjell Jansson och Anders Kjellberg är. För mig som alltid bott i Göteborgstrakten har de dels varit omistliga portalfigurer för scenen på västkusten, dels ett nöje att träffa på i skilda konstellationer. Har tappat räkningen på hur många gånger jag hört dem spela. Meritförteckningen är mycket imponerande. Oftast har de utgjort komp på skilda håll. Sedan några år tillbaka har de en trio tillsammans med den betydligt yngre saxofonisten Björn Cedergren, en blåsare som på sistone mognat väsentligt. Konserten på Nef anordnades för att fira release av nya albumet betitlat Extension (Imogena), vilket syftar på numerär utvidgning. De prominenta gästerna Tommy Kotter, Matti Ollikainen, Joakim Rolandson, Niclas Rydh och Bror Gunnar Jansson medverkar samtliga på releasespelningen. Jag har tidigare hört The Groove i källarklubben vid Bellevue och på Frölunda Kulturhus. Noterade då att Jansson låg i framkant. Pinsamt nog är det först på Nef det går upp för mig att basisten är bandledare, därmed självskriven som aftonens presentatör. Han har följaktligen tänkt på vilka musiker som passar till olika låtar. Bandledaren har skrivit sju av plattans åtta spår. Måste understrykas att det handlar om starka, variationsrika och originella låtar. Kompositören kan definitivt hantverket! Materialet före paus hämtades uteslutande från rykande färska cd:n. Gruppen öppnar med mollanstrukna Till Bertil, tillägnad den ifjol avlidne konstnären Bertil Fredholm – stammis på Nef. De tre första låtarna sammanlänkas av ett elegiskt grundackord, det vill säga soft, långsamt tassande sväng. Musikerna har fullständig tilltro till vad de gör, förutsätter att publiken uppslukas, vilket också sker. Den osynliga stafettpinnen får fokus att vandra runt på scen, en metafor för kompositörens demokratiska sinnelag. D-flat med sitt stadiga beat och blåsarna i förgrunden är värd en stor guldstjärna. En swingorienterad melodi kallad Basses bryter mönstret. Niklas Rydh tillför på egen hand inslag av brass, levererar ett formidabelt trombonsolo. Vidare infaller en absolut höjdpunkt när det anspelas på oldtimern Gunnar Lindgren i Farao från Ale, varvid just densamme kommer in från sidan med några uttrycksfulla takter på sin tenor. Låten, vars intro har en böljande karaktär, utvecklas till intensivt hårdsväng i Don Cherrys anda, utan att bryta ut i kakofoni. Hela gänget på nio personer medverkar. Ljuvlig och rörande upplevelse!”… …”Andra set inleds med en avspänd självmedveten tempohöjning. Two Phrase Hit bjuder på lysande ensemblespel och bebop av bästa märke. I en blues broderar Ollikainen stiligt och kreativt, varpå Rolandson avlöser med inspirerat solo på altsax. På repertoaren återstod kända och mindre kända standards. Bror Gunnar Jansson gav oss övertygande vokala insatser i gruppens mästerliga tolkning av Wild Is The Wind, jämte ett stycke av Gary Bartz. Vidare görs tolkningar av Oscar Brown Jr., Coltrane och Mingus (Cedergren på basklarinett). Svindlande vackert tonspråk skiftar till stora doser rytmiskt pulserande hårdsväng, i vissa sekvenser inte olikt en viss Ornette. Som mest frejdigt skrynklig blir kostymen i Resolution featuring Tommy Kotter. Sist nämnde musiker kommer inte undan en beundrande kommentar. Mannen som växlar emellan akustiskt och elektrisk går med yviga armar och hängivet anslag loss på ett knastrigt Fender Rhodes. (Han sa till undertecknad att han såg fram emot att lira dubbelpiano med kollegan Ollikainen.) Lika extatisk som Ray Charles eller Donny Hathaway kuppar underbare Kotter till sig ett extra extranummer. Till saken hör att jag redan i första låten skrivit tre utropstecken efter hans namn. Tack till denne glädjespridare! Firma Jansson & Kjellberg är de enda som hörs i varje låt. Trumslagar-Anders är en synnerligen bidragande orsak till musikens dynamiska l yster. Vill slå ett slag för hans subtila bruk av cymbaler. Kjell Janssons bas låter som alltid förträffligt. Övriga gör skäl för rubriken. Utsökta Joakim och Niclas som handplockats från BBB, oefterhärmlige teatermusikern Matti som till vardags leder Franska Trion och Björn som flera gånger fick mig att associera till Dexter Gordon. Inte utan att jag blev en smula rörd av dessa mäns bedrifter. Innerlighet parad med utåtriktat samspel”. Mats Hallberg The Groove Extension on YouTube The Groove on Facebook From left: Tommy Kotter, Bror Gunnar Jansson, Kjell Jansson, (obscured) Anders Kjellberg, Vanessa Liftig, Björn Cedergren, Stina Jansson och Emma Augustsson. The Groove Extension Stenhammarsalen 28/11 2022 The Groove Extension Live at Nefertiti - The jazz association, Valand, Gothenburg, 19/1 2024. Photo: Eva Olsson. Recension: Expansiv fullträff med The Groove Extension på NEF Text: Mats Hallberg Foto: Eva Olsson   The Groove Extension, Jazzföreningen Nefertiti på Valand, Göteborg19 januari 2024 The Groove bildades för drygt tio år som ett tribute-band till Jimmy Garrison. Av deras fyra skivor, varav de senaste med tillägget Extension, finns från min sida förtrogenhet med de gjorda för utökad sättning (recenserade Extension II i JAZZ/OJ). De halvdussin gånger jag hört gruppen i olika format live har resulterat i ett par uppskattande recensioner. I fjol spelade man i Stenhammarsalen, vars utfall deras låtskrivande basist Kjell Jansson ser som en höjdpunkt. Förutom frontande Jansson består The Groove av den smått legendariske batteristen Anders Kjellberg samt mycket duktige träblåsaren Björn Cedergren. På Valand kompletterar den senast nämnde sina fraser på tenorsaxofon med såväl klarinett som basklarinett. På scen finns i princip samma formation som på senaste albumet. En hyfsat stor publik skådar förnämlig stråksektion i form av Stina Jansson på violin och sång jämte Emma Augustsson på cello. Mångsysslaren Bror Gunnar Jansson sjunger, reciterar och använder diskret elgitarr och tenorsax. I andra upplagor av Extension har pianist ingått. Apropå duon man kan ge epitetet giganter från Göteborg, är min minnesbild att Jansson & Kjellberg (vilka högst rättmätigt äntligen porträtterats i JAZZ) tidigare i karriären sällan samarbetat.  Det börjar boppigt uppfriskande med skenbart sökande sound. Under två generösa set genomgår musiken åtskilliga spännande skiftningar. Utan att på något sätt bli ohanterligt spretig förmedlas en rik flora av eggande uttryck. I sekvenser färgar kvinnornas stråkar förunderligt, fast skulle ändå inte när det inträffar kalla soundet för kammarjazz. Kontrabasisten träder fram i omgångar, sköter oftast sysslan att backa upp i stället för att agera dominant bandledare. Sätter likväl distinkt prägel genom sinnrika arr, intelligenta kompositioner, pregnanta intron samt fängslande tonsättningar av Ferlin och Kent Andersson. Servar oss dessutom låttitlar och stänk av Göteborgshumor.   Sugs in i ett flöde med fyllig akustik där riktning ändras gradvis eller hastigt. Harmonik och rytmik samspelar raffinerat. Med icke kopierbara Anders Kjellberg i uppställningen accentueras naturligtvis det rytmiska i sofistikerade sekvenser.  Ser i övrigt till att mästerligt hålla soundet sjudande och puttrande. Gott om utrymme att brodera ut melodier ges till Björn Cedergren, vars insatser övertygar stort. Bekräftar vilka anmärkningsvärda avtryck han är kapabel till oavsett omgivning, storband såväl som i mindre konstellationer och egna grupper. Fäster mig vid endera tät struktur eller luftigt utforskande sekvenser. Överhuvudtaget utgör repertoarens spännvidd ett slags signum, vilket  symboliseras av den händelserika svit som inbegriper en signifikativt dyster och drabbande Ferlin-dikt, fint framsjungen av Bror Gunnar Jansson. Crossover-estetiken och upptäckarlusten hos The Groove Extension anförda av äldsta personen på scen, belyses lämpligen genom att lyfta fram stundtals kontrasterande klimax. Syftar på berörande tonsättning av visa på text av geniet Kent Andersson, dramatiska tempostegringen i Mingus-rusiga Boogie Stop Shuffle, spänstiga öppningen på andra set tillägnad Coltrane, innerliga balladen Vit som svart, introt på cello, duetten med Bror Gunnar och Stina, rytmsektionen som vid ett tillfälle agerar raffinerat understöd åt stråkar och basklarinett, Björn Cedergrens spirituella dimension på tenor i hyllning till Gunnar Lindgren, enormt busigt moment som möjligen lånade från Stravinskij  samt ett läckert intro på pukor och virveltrumma.  Som ni märker fanns mycket att glädjas åt.